Korv, soppor och sjungande kockar | del 3
artikel
D
David Hackett2 min läsning|25. July 2026
Den franske musikaliske surrealisten Eric Satie (1866 - 1925) är förmodligen den konstigaste finsmakaren bland tonsättarna på den här listan.
”Min enda näring”, skrev Satie en gång, ”består av mat som är vit: ägg, socker, rivna ben, fettet från döda djur, kalvkött, salt, kokosnötter, kyckling kokt i vitt vatten, fruktmögel, ris, rovor, kamferkorv, bakverk, ost (vita sorter), bomullssallad och vissa slags fisk (utan skinn).”
Som tonsättare, skribent och människa var Satie ökänd för att gömma sig bakom en fernissa av absurd satir. Hur allvarligt ska vi då ta hans lista?
Det kan vara så att han inte skämtade helt. En samtida mindes att Satie varje söndag kokade en soppa som tjockades med (vit) potatis, som han sedan hällde över (vitt) bröd och ställde i skåpet. Den skulle enligt uppgift räcka hela veckan.
Men en annan vän noterade att Saties kost var mindre färgbegränsad när någon annan stod för maten.
Den matglade ryske modernisten Igor Stravinsky (1882 – 1971) levde större delen av sitt liv som invandrare, först i Europa (efter den ryska revolutionen) och sedan i Amerika (efter nazismens uppgång i Tyskland). Han besökte inte sitt hemland på ett halvt sekel.
Men var han, hans hustru och deras följe av barn, tjänstefolk och barnflickor än slog sig ner lyckades de alltid återskapa en liten bit av det gamla, kejserliga Ryssland.
Det syntes särskilt tydligt i hur de åt. Middagen hos familjen Stravinsky kunde likna en urgammal rysk bankett, som den schweiziske författaren Charles Ferdinand Ramuz målande mindes:
Vi fick ett mellanmål med mycket starkt kaffe, nybakat bröd och sylt … vi förtjänade verkligen de goda middagarna som den gamla nyanjan lagade åt oss, och som, eftersom de började sent … pågick ända till sista tåget; med vodka (till att börja med), sedan blinier och shchi … köttfärs, mjuka bakverk beströdda med het smör; med kombinationer av soppa och kött också, och de där mörkröda rödbetssoppor som fick mig att tänka på rysk historias mytiska tider, när man berättar om erövrare som drack sina fienders blod ur skallar (vi hade skålar).
Ganska passande kanske för en tonsättare som skrev ryska folksagoballetter med olycksbådande teman!
Det här är del 3 av 3 i en serie om tonsättares matvanor, av David Hackett.
Läs mer av David Hackett på www.musicbytheyear.com.
Sveriges största nyhetsbrev om klassisk musik
Få överblick över kommande konserter, festivaler och utvalda rekommendationer från hela landet.