Tonsättare och lagen | del 1
artikel
D
David Hackett3 min läsning|27. September 2026
Det här är del 1 av 3 i en serie av David Hackett om tonsättare som hamnade på kant med överheten. Läs del 2 och 3.
När chefen tar din uppsägning riktigt illa
Den stadige JS Bach (1685 – 1750) är kanske inte den första tonsättare vi kopplar samman med lagbrott. Men den store barockmästaren var ingen man att reta upp. Ibland kunde hans hetsiga humör ställa till det för honom med överordnade.
År 1717, frustrerad över att inte ha fått en sedan länge utlovad befordran av sin arbetsgivare, hertigen av Sachsen-Weimar (efter att ha sett hertigens oduglige son få tjänsten i stället), bestämde sig Bach för att lämna in sin avskedsansökan.
Men enkla hovmusiker på 1700-talet förväntades inte ha något att säga till om i sådana frågor. Än värre var Bachs trotsiga envishet att han verkligen tänkte gå. Hertigen lät i stället kasta sin bråkiga Konzertmeister i närmaste fängelse, som för att ge honom tid att tänka efter.
Han insåg inte att han hade att göra med ett av 1700-talets främsta men också mest envisa musikaliska genier. Bach var nöjd med att slippa sina vanliga plikter, vande sig förvånansvärt lätt vid fängelselivet och skrev till och med några orgelpreludier i sin cell. Efter en månad hade den förbittrade hertigen fått nog. Han beordrade att Bach skulle släppas och beviljade, motvilligt, hans avsked.
Trasig luffare på fri fot
Det är kanske mindre förvånande att Ludwig van Beethoven (1770 – 1827) också en gång hamnade på kant med överheten. Det hände sedan han tagit fel avfart under en av sina långa eftermiddagspromenader och hamnat i en okänd stad just när kvällen föll. Beethoven, som aldrig var särskilt rikt utrustad med social medvetenhet, försökte orientera sig genom att kika skrämmande in genom fönster, vilket väckte så många chocker och skrik hos de boende att en polis till slut fick rycka ut. Beethoven spärrades in för lösdriveri, trots sina häftiga protester. Den tjänstgörande konstapeln klagade för sin förman: ”Vi har arresterat en man som inte låter oss vara i fred. Han skriker hela tiden att han är Beethoven, men han är en trasig luffare, har ingen hatt, en gammal rock ... ingenting som visar vem han är.”
Missförståndet reddes till slut ut när en av Beethovens vänner dök upp för att gå i god för den slitna tonsättaren. Polisen var förmodligen lättad över att se honom försvinna.
När ett snabbt-rik-plan går fel
Innan han blev banbrytaren bakom tidiga tyska romantiska operor som Friskytten och Euryanthe hade Carl Maria von Weber (1786 – 1826) en förvånansvärt färgstark och vild ungdom. Han drack, jagade kvinnor och levde långt över sina tillgångar.
Weber var redan djupt skuldsatt när han arbetade vid hertig Ludwigs hov i Württemberg i tjugoårsåldern. Men det blev bara värre när han lyckades förlora en stor summa pengar som hertigen anförtrott honom. I ett desperat försök att få tillbaka pengarna blev han invecklad i ett olagligt upplägg där han sålde militära befrielser för sin arbetsgivares räkning. Knepet avslöjades, och Weber arresterades mitt under en operarepetition. Efter en kort tid bakom galler dömdes han till böter, utvisades ur Württemberg och uppmanades att inte komma tillbaka på ett tag.
Hela episoden var så pinsam för Weber att han bestämde sig för att från och med nu leva ett nyktrare och ordnat liv. Han höll ord. Ungefär ett år senare fick han sin första stora framgång med två klarinettkonserter, och därefter fanns det ingen återvändo.
Läs mer av David Hackett på www.musicbytheyear.com.
Sveriges största nyhetsbrev om klassisk musik
Få överblick över kommande konserter, festivaler och utvalda rekommendationer från hela landet.