Korv, soppor och sjungande kockar | del 2
article
D
David Hackett2 min read|25. July 2026
Ludwig Van Beethoven (1770 – 1827) var ovanlig för sin tid eftersom han lagade all sin mat själv.
Han gjorde en lockande makaronrätt med parmesanost och en något mindre lockande brödsoppa där han omsorgsfullt rörde ner tio råa ägg. Han var också en ivrig kaffeälskare och malde exakt sextio bönor varje dag till sitt morgonkaffe.
Han tyckte om att laga mat åt andra, men det gick inte alltid bra. När han en gång höll en middagsbjudning lät Beethoven gästerna vänta i många timmar innan han till slut serverade något som nästan var oätligt: ”oxköttet var bara halvstekt och passade endast en struts”, mindes en gäst med bestörtning. ”Grönsakerna flöt i en blandning av vatten och fett, och steken verkade ha rökts i skorstenen …” Denna chef de soir var nog bättre på att skriva symfonier.
När Richard Wagner (1813 – 1883) inte skrev sina gigantiska tyskromantiska operor, prisade han den vegetariska kostens förtjänster.
Det var delvis ett etiskt svar på det han såg som onödigt grym behandling av djur. Men det var också ideologiskt: Wagner trodde att mänskligheten skulle bli moraliskt bättre av en köttfri kost.
Att vara vegetarian i 1800-talets Europa var inte alltid lätt - det fanns färre näringsrika alternativ än i dag. Wagners andra hustru Cosima sa en gång att hennes man bara var vegetarian ”i princip”: hans läkare tillät honom inte att vara det ”i praktiken”.
I praktiken var Wagners favoriträtt ”Blaue Zipfel” (Blå spetsar) - två korvar av malet fläsk, kokta i vit ättika och serverade med finhackad morot och lök.
Det här är del 2 av 3 i en serie om tonsättares matvanor, av David Hackett.
Läs mer av David Hackett på www.musicbytheyear.com.